Skrev det här inlägget för några dagar sen. Men det verkar inte ha kommit upp. Lägger upp det igen ;)

---

Jag skrev nyss värsta långa inlägget, men då försvinner det.

Jag hade precis blivit av med all min irritation, men då händer det här.
Nu måste jag skriva av mig igen, och när jag tänker på det blir jag ännu mer irriterad.

Jag har iaf tröttnat på en viss person som bara skiter i allt även fast personen säger att den inte gör det. Man märker ju sånt. Jag är inte så dum att jag inte fattar! Åhh!
Jag trodde också att vi skulle vara bra kompisar hela livet. Men så säger personen en kommentar som man blir sur över, och visst att det kanske var fjantigt av mig att bli sur. Men det är ännu värre att säga nått sånt, och dessutom att välja en annan person som man knappt känner framför en av de närmre.
Jag har ändå försökt att inte bry mig, men ilskan och besvikelsen finns fortfarande kvar i kroppen och kommentarer som jag sedan får ångra att jag sagt kommer ut ur min mun. Jag vill inte att det ska vara så, men så är det.
Tur att jag fick prata av mig med Bea. Nu tror jag till och med att hon förstår vem jag skriver om.

Dessutom finns det en annan person jag vill berömma. Eller egentligen flera.
Men vi börjar med min kära bänkgranne i 4an. Det är typ världens snällaste person. Så underbart snäll och pålitlig måste det vara svårt att va.
Jag kommer verkligen sakna dig när vi slutar 9an.

Ja, nu är det ju typ bara 2 månader kvar innan vi slutar och jag börjar få lite ångest.
Fast ändå inte. Jag vill komma bort från alla jobbiga människor i skolan som man ser varje dag. Men jag är ändå rädd. Tur att jag har Natalia som jag förhoppningsvis kommer gå tillsammans med. Annars blir det ju Emma och Jessica. Och då kommer jag även träffa Sara :)
Det löser sig nog... Hoppas jag!